Barnet är här, en Lovi blev det. En herre på 4740 gram och ståtliga 55 cm. Han var som Kaspian lite seg i starten, född i 41+6. Men när han väl skulle ut, ja då gick det undan minsann!
Idag fyller han en vecka och det börjar se lite ljusare ut. Jag är fortfarande skittrött, men har mindre ont och amningen är nog på gång att fungera. Jag måste troligen allra mest sluta att tvivla på mig själv i det fallet. På tisdag ska vi till BVC och få "utvärderingen", för då ska han vägas ;)...
Livet börjar flyta på, eller flyta och flyta... Som en vän sa, det kanske inte riktigt är att flyta att få gå på toa själv ;). Men jag får några minuter mer egen tid per dag och det känns väldigt skönt. För för bara tre dagar sedan så undrade jag hur fan jag tänkte när jag bestämde mig för att ge mig på att skriva C-uppsats med ett nyfött litet barn. Så jag tror att om jag ger detta en vecka till och låter det nya livet landa, så ska jag nog kunna sätta igång. Blev dock glad när min handledare visade sig vara helt införstådd med att mitt mål är att bli klar, men att plan B är att gå upp med uppsatsen till våren. Och hans åsikt om det var att det var helt OK, inga bekymmer!
Så på den fronten känns det jätte bra!
Nä, nu ska vi sätta oss i soffan allihop och äta fruktsallad. Det blir ju inte mycket tid med de andra syskonen, Lovi tar upp i stort sett all tid just nu. Men, vissa saker går ju att göra samtidigt som en ammar. Som att sitta i soffan och stirra på tvn och att äta fruktsallad tex ;)...
Härligt att höra att allt är bra! Kämpa på! Jag tror på dig! Kram!
SvaraRaderaNi är balla :)
SvaraRaderaSäg till om ni vill ha ngn form av hjälp med trivala ting. (Inga blöjbyten, det får ni ha Bajde till, men annars vad som) <3
// Skabb