Förra veckan bestämde jag mig för att tagga ner med c-uppsatsen och gå upp med den till våren. Det var ett tufft beslut, men som med alla beslut skönt när det var fattat. Jag orkar inte just nu. Jag är disträ, glömsk och för det mesta ledsen och nedstämd. Så nu kan jag göra det jag orkar, när jag vill och det fungerar med det övriga livet. Det är bra.
Emil har nu legat tre veckor på sjukhus och Lovi har hunnit bli sex veckor. Tiden går galet långsamt ibland och i nästa ögonblick rusar den förbi.
Sorgen är fortfarande väldigt stor och oron desto större. Men, som med allt börjar det bli lättare att fungera som människa igen. I alla fall ibland. Så de kommande veckorna ska ägnas åt att plugga när andan faller på, träffa Emil, och framför allt göra saker som jag mår bra av. Yes, så är det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar