Rättvisa...

Det är svårt att prata rättvisa när oförutsedda saker händer... Men jag tycker att livet just nu ter sig jävligt orättvist för min mamma...

Hon har varit med om så mycket, klarat av så mycket och är stark trots att hon påstår sig inte vara det. Hon saknar varje månad pengar till nödvändigheterna, men försörjer ändå de tre av mina bröder som fortfarande bor hemma. Hon hjälper alla i tid och otid, och har varit ensamstående mor till 8 ungar...

Nu har hennes hus brunnit! Min bror glömde ett element i skrubben, och det tog eld. Så övervåningen är helt förstörd. Rök och vattenskadad. Så alla kläder, alla målarfärger, symaskinen, sängarna, m.m.m.m... är borta... Undervåningen är vattenskadad av släckningen.

Så nu väntar en orolig tid av väntan. Väntan på om försäkringen täcker, oron över att inte ha kläder på kroppen och hus att bo i, och saknaden över sånt som blivit förstört...

Fyfan... jag tycker att det är orättvist. Men jag hoppas att vi om några år kan se tillbaka på detta och säga att det var nu allt vände till det bättre!